Det verkar bara vara avsked numera

VIKTIGAST Tittar du på den här bilden kan du lätt få uppfattningen att jag är den viktigaste personen av alla. Om du tycker så, så har du helt rätt. Fast husse var lite dum, när han påstod att jag satt på hans stol. Jag blev tvungen att hoppa ner och då kunde inte alla se mig. Vid hejdåkaffet ser du följande personer som beundrar mig: Eloise, min David, Jim, min Agnes tittar fram lite, Astrid tittar fram ännu mindre, jämte henne sitter Essa och längst ut Ingrid.

Det har varit flera intensiva dagar. Gäster har kommit och gått och kommit tillbaka igen. Alla hade kommit för att trösta mig för att farfar har dött. Det var väldigt sorgligt. Men vi har haft roligt också. Det blir gärna så när det går flera år mellan mötena.

Redan igår försvann min Per. Han skulle åka ända till Mantorp. Tone och Eric var tvungna att åka tillbaka till Oslo. I samma bil for också Carol och Leo, fast de skulle flyga till Boston, som ligger strax väster om Oslo.
Igår kväll var det massor av folk här. Det blev mycket fördisk, vill jag lova.
Så blev det natt och alla försvann, men idag på morgonen kom alla tillbaka för att dricka lite ”Hejdåkaffe”, som det heter.
Sen åkte alla iväg igen. Det gjorde vi också. Det visade sig oturligt nog att det var min Agnes som skulle vinkas av från Linköping. Hon skulle hem till sin fula och dumma katt i Toulouse. De andra skulle hem till sina katter i USA.
Nu är det bara jag, min David och husse kvar. Hoppas det förblir så, men jag vet att David har en katt i Seattle. Dessutom bor min Evan och min Emily hos honom.
Fast jag tycker alla är dumma som åker från Sverker. Jag är inte färdigtröstad än.

Hej så länge
Sverker
Leg. hejdåhatare

VÄNSTERTRAFIK När vi åkte till Linköping körde Agnes ”för jag vill inte att Sverker hårar ner mig”, som hon så vanvördigt yttrade sig. Istället fick jag håra ner husse, för att syskonen ville sitta i de hårlösa framsätena. Agnes körde mest vänstertrafik, eftersom ”ingen kör om mig ändå”. Jag undrar varför de inte törs det?

OBRA Agnes körde till stationen i Linköping, där hon först övade på att parkera innanför strecken på parkeringsruta. Sedan blev det otäckt när vi gick ut och hon tog med sig sin väska. Det var inte roligt.

KRAM Agnes fick en bamsekram av sin bror David. De hade inte setts på 1,5 år, och så blev det bara några dagar. Jag har inte heller sett David på 1,5 år, men jag kände minsann igen honom. Skönt att han stannar hos mig.

Dagens ord på vägen

Varför kan vi inte få alla personer i världen som vi verkligen tycker om till ett och samma ställe och sen stanna där? Jag gissar på att det inte skulle fungera. Någon skulle gå. Någon går alltid. Och då skulle vi vara tvugna att säga hejdå. Jag hatar farväl. Jag vet vad jag behöver. Jag behöver flera Hej.

Why can't we get all the people together in the world that we really like and then just stay together? I guess that wouldn't work. Someone would leave. Someone always leaves. Then we would have to say good-bye. I hate good-byes. I know what I need. I need more hellos.

Snooben/Snoopy och
Sverker
(2000–)

Trevligt på en tråkig dag

UPPSTÄLLNING Här kan du se några av dem som var hemma hos mig igår kväll. Längst till vänster står husse. Jag ligger framför och kontrollerar att han sköter fjärrutlösaren till kameran som han ska. Sedan kommer min Per, som åkt ända från Mantorp. Jämte honom står min David, Pers och Agnes bror och Evan och Emilys pappa. Han kommer från Seattle. Så har vi Essa, kusinbarn till husse, som i vanliga fall bor i Uppsala. Mellan Essa och min Agnes står Astrid, som bor i Vermont i USA. Så är det Agnes från Frankrike, där hom bor med sin fula katt. Och jämte Agnes står Eloise, som åkt ända från Vermont liksom Jim, som står längst ut till höger. Jim och Eloise var i Panama när farfar dog, men skyndade sig hit. Mellan dem står Ingrid, deras dotter, som bor i Connecticut. Jim är husses kusin.

Det är väldigt tråkigt att farfar är död och han begravdes i går.
Men en ljusning i bedrövelsen är att det kommit så många släktingar för att trösta mig. De flesta är fortfarande kvar, så jag visar bara lite bilder sedan igår kväll. De första kom när det fortfarande var ljust, de andra är fotograferade i husets mörker.
Det är den första bilden som är bäst, för den är jag med på.
Ikväll ska alla komma hit igen för att äta. Jag kan se fram mot ännu en trevlig kväll och många tallrikar att fördiska.

Hej så länge
Sverker
Leg. släktkär

FLERA Vid bordet sitter Carol, husses kusin, och Leo. De kom hela vägen från Boston, för att träffa mig. De flamsiga flickorna till höger är Ingrid och Astrid. Astrid bodde hos husse i ett år och gick i skola i Tranås. Men henne kan jag prata svenska, med de övriga får jag ta till min engelska.

MER FLERA Till höger ser du Eric som sitter och pratar med Jim. Farfar och Erics mamma var kusiner. Husse var och hälsade på Eric när han bodde i Victoria i Kanada, sedan hälsade han och min Agnes på honom när han bodde i New York. Nu bor han i Oslo och husse och Agnes var på hans och Tones bröllop där.

ÄNNU FLERA Tone, som är gift med Eric sitter och språkar med Eloise. Det var Tone som fick Eric att flytta från New York till Oslo. Har du träffat Tone, så skulle du förstå honom. Jag kan bara tillägga att alla, alla är väldigt snälla som kom till mig under denna svåra tid.

Dagens ord på farfars begravingsdag

Sorg går inte över. Den tar bara en annan form.
En sorg är som havet. Till att börja med är vågorna väldigt stora. Sen kommer dyningarna men havet blir aldrig mer stilla.

Sverker

Ledsamhet förbyttes till glädje

OROLIGT Det är inte roligt sådant här. Skulle jag få följa med? Skulle Agnes åka hem till Toulouse? Jag visste inget alls. Inte konstigt att svansen är mellan benen. Skuggorna var otäckt långa och hotfulla.

Igår märkte jag att det var något på gång. Det är jätteoroligt. Fast jag fick följa iväg med bilen. Vi åkte till Egon, men sedan försvann min Agnes och Husse igen. Skulle Agnes åka hem till sin fula katt nu?

Många, många timmar senare kom husse och hämtade mig hos Egon. Han kom ensam. Detta bådade inte gott. Men sedan när vi kom hem, så var min Agnes hemma och inte bara hon. Min David, Agnes bror, hade kommit också. Han hade åkt ända från Seattle för att trösta mig nu när inte farfar finns längre.
Igår skulle farfar ha fyllt 98 år, om han hade fått leva. Det känns väldigt sorgset.

Hej så länge
Sverker
Leg. släktkär

ARLANDA Här står min Agnes och väntar och äntligen så kommer David. De blev glada bägge två.

KRAM De bägge syskonen Agnes och David har inte sett varandra på ett och ett halvt år, så det är klart att de kramades. Det var lika länge sedan jag såg David, så jag viftade väldigt på svansen när jag träffade honom.

Dagens ord på vägen

Riktiga vänner är som stjärnor… Du ser dem inte alltid, men du vet att de alltid finns där för dig.

Sverker
(2000–)

Mer päls än tankar skingrades hemma hos Egon

SKINGRA Egon tyckte att jag skulle skingra tankar hemma hos honom och få annat att tänka på. Resursmatte och min Agnes beslöt att de skulle skingra mina tankar, genom att skingra min vackra och varma päls.

Egon tyckte att jag kunde komma till honom, så att vi kunde skingra tankarna lite. Han är så snäll. Jag fick ta med mig min Agnes och min husse också. Jag tyckte att jag behövde piggas upp lite med resursmattes goda mat, men även under dessa speciella förhållanden som råder nu, så kammade jag noll vad gäller maten. Men min päls kammades desto mer. Tröstäta hade nog bara varit nyttigare både för kropp och själ.

Att skingra tankarna tillsammans med vänner är väldigt fint. Eller skulle kunna varit, om inte min resursmatte och Agnes hade kommit på att det var mer min päls, som skulle skingras. De satt och ryktade mig både länge och väl. En hel papperskorg med varm underpäls blev det. Vad händer nu om det blir kallt? Jo, Sverker får frysa.
Fast jag frös inte igår när jag, min Agnes och husse var ute i skogen. Då lekte vi budföring igen, så jag blev alldeles trött och varm.
Med tanke på hur mycket jag motionerade, hade jag mycket väl kunnat tröstäta.

Hej så länge
Sverker
Leg. tunnhårig

OTRÖSTMAT Jag fick inte ens tröstäta av plockmaten, fastän jag genom min närvaro och lystna blickar påpekade det. Alla borde ha förstått, att jag hade blivit mindre ledsen om jag bara hade fått ett par munsbitar.

STÄMNING För att skapa en stämningsfull atmosfär åt Egon och mig, tände min resurshusse ljusen. (Han är Egons husse, men min resurshusse.)

ENSAM När jag satt och plågades i soffan och förlorade massor hår, fick min Egon vara ensam kvar på golvet. Det var synd om Egon, men det var ändå mera synd om mig. Att ryktas är inte roligt.